sannadesires

Smycket gestaltar min bild av en plats vi delar med varandra. Om möten och ickemöten.

Det jag tycker gör tunnelbanan speciell är dynamiken av alla människor som måste dela på denna begränsade gemensamma plats. Hur vi lever så nära varandra, centimetrar bort men också på oceaners avstånd! Det som fascinerar mig med platsen är att det finns så många möjligheter till möten men oftast uteblir de. Enskilda berättelser utan någon gemensam historia.

I mitt smycke vill jag förmedla en känsla av rörelse och de normer vi närmast omedvetet accepterar och följer. Ge betraktaren en tanke om hur vi förhåller oss till oss själva och hur de yttre omständigheterna formar våra val gentemot varandra. Hur en liten händelse kanske kan bli avgörande för ett nytt möte, och hur vi kan mötas som mindre främmande för varandra.

Smycket bär man som en brosch som har en ”touch’” av fickur. Dosan är min gestaltning av en tunnelbanevagn med dess uppdelningar av säten och hur människor väljer att sitta själva på åtskilda platser. Att man väljer att inte sätta sig med främlingar. Magneten som får stålkulorna att kopplas samman symboliserar när något oväntat händer och mötet mellan människor uppstår. De blir en del av en gemensam historia.